Sandra - Mamma till Leona

ETT SISTA PULKAÅK

Jag gör ett försök att blogga från telefonen då klockan har blivit alldeles för mycket... ännu en gång. Det var ingen idé att slå på datorn kände jag.
Jahapp, då var det snö ute igen då. Jag var så inställd på att våren var påväg att jag blev alldeles chockad när J drog upp rullgardinen imorse. "Det är fan inte möjligt" var det enda jag fick ur mig och jag bara glodde helt deprimerat ut genom fönstret. Jag gick ju nyss i vårjacka liksom. Men påvägen till gymmet kom jag och tänka på Leonas pulka som bara står och dammar i hallen. YES, vad roligt! Då hinner vi ju faktiskt med ett pulkaåk till innan den åker ner i förrådet. Så det gjorde vi efter lunchen idag, tog fram overallen och tog oss ut med pulkan. Leona var bara ett enda stort leende.
Efter det tog vi en promenad i solen, L sovandes i vagnen och jag lyssnade på relationspodden med Katrin och Bingo. För er som inte har lyssnat på den - gör det! Den är så sjukt rolig och bra! Det händer väldigt ofta att jag går och ler/skrattar för mig själv in public och då är den fan bra! Jag är annars väldigt petig med vad jag ler/skrattar åt när jag går ute själv (HEHE).

Nu säger jag godnatt!

EN BRA START PÅ HELGEN

Äntligen fredag hörrni! Vi började dagen med att åka hem till Sara som bjöd på lunch och på housetour. Hon har flyttat till en ny lägenhet för ca 2 månader sedan och nu har jag äntligen varit där! Så där har vi hängt hela dagen och det blev en perfekt start på denna helg. Leona slog rekord idag och var uppe i 7,5 timme inne hon gav upp och somnade stenhård i vagnen. Hon sover fortfarande så ikväll blir hon nog uppe tills vi går och lägger oss skulle jag tro. Men det är mysigt det med! Då hinner J mysa med henne ikväll. 
På tal om J, så väntar jag nu på att han ska komma hem från jobbet och då blir det den traditionella fredagsmiddagen - tacos. På senare tid har vi dock bytt ut köttfärsen mot kycklingfärs istället. Supergott!

Denna helg har vi en del planer, så blir nog inte så mycket av att ta det lugnt. Imorgon ska vi träffa J's mamma och fira henne, hon fyllde år igår och på söndag är vi bjudna på middag hemma hos min pappa. Fullt upp, men det är kul det också... ibland.

Nu ska jag förbereda lite inför middagen. Ha en trevlig fredag!





NYÅRSLÖFTE - ÄTA MER VEGETARISKT

Ett av mina nyårslöften är att äta mer vegetariskt. Jag har alltid önskat att vara vegetarian, helst vegan... just med tanke på djuren. Tycker det är så hemskt hur djuren behandlas och hur deras värld ser ut, bara för att vi ska ha en köttbit på tallriken. Men det har alltid känts så svårt. Vad äter man då liksom? Det är ju ren lathet helt enkelt. 
Min pushning kom i somras när min lillebror blev vegetarian under en period. Blev så impad och motiverad när han berättade hur mycket alternativ det fanns i butikerna och även hur mycket gott man kunde laga utan att behöva äta döda djur. 
Det roliga är att jag egentligen inte är någon kött-människa. Jag  H A T A R fett, senor, blodränder och allt annat äckligt slaffs som alltid kommer med kött och fågel. Av en hel kotlett så äter jag endast den rena köttbiten som är i mitten, vilket innebär att jag slänger hälften. Av en kyckling så äter jag endast bröstet, för allt annat är för slemmigt och senigt. När jag ska göra fläskfilé så skär jag bort halva filén för det är för mycket fett som ska skäras bort. Jag blir dessutom fruktansvärt äcklad när jag håller på att "rensa" allt. MEN... det är ju riktigt gott trots allt slit och äcklande. 

 

Ko- och griskött har både jag och J tröttnat på totalt, så det har vi nästan slutat med här hemma. Så för tillfället äter vi kyckling, fisk och vegetariskt. Jag strävar efter att laga 3-4 middagar i veckan som är vegetariska och jag måste faktiskt säga att det känns SÅ bra! Man blir mätt på ett mycket behagligare sätt än när man äter kött. Jag upplever inte mättnaden som lika "tung". Fattar ni vad jag menar då haha?
Jag ska försöka mig på fler nya rätter. Vi har för tillfället en favoriträtt - halloumi och morotsbiffar. Alltså mums! Det är så sjukt gott! Även Leona älskar det. Jag ska dela med mig av det receptet, för det är verkligen en rätt to die for. Skojar inte.

ALLA HJÄRTANS DAG

Glad alla hjärtans dag i efterskott på er. Kan man säga så? Hoppas ni hade en dag fylld med extra kärlek och uppskattning. Det hade jag. Vi började dagen med ett träningspass på SATS. Leona lämnades på mini-SATS där hon fick hänga med andra barn, men det var väl ingen hit. Hon hade varit lite gnällig, men det hade ändå varit hanterbart. Jag ska försöka ett par gånger till, för jag tänker att det lär ju släppa så fort hon vänjer sig vid personalen och den nya miljön. Vi tränade även idag och det hade varit likadant idag. Jag håller tummarna på att det kommer gå bättre i framtiden. 
Efter träningen så åkte vi hem snabbt för att hämta mat till Leonis och sedan tog vi en promenad till Mall of Scandinavia för att träffa min mammakompis och hennes son. Alltså oh my lord vilket väder det var igår (idag också för den delen). Solen skiner och det känns verkligen som vår. Så pass vårigt att jag till och med tog av mig jackan under promenaden igår och L satt öppet i vagnen utan att vara nerbäddad i åkpåsen. Vilken lyx! 
Med andra ord så hade vi en riktigt bra dag och den slutade ännu bättre med att J kom hem tidigare från jobbet och åt middag med oss. Världens godaste pastarätt gjorde jag igår. Vegetarisk dessutom. Vet inte om jag skrivit om det, men vi försöker äta mer vegetariskt här hemma. Jag kan ta det i ett annat inlägg för er som är intresserade av hur vi tänker kring det.

Nu sitter jag bara och väntar på att Leonas mat ska bli klar. Hon sover så gott i vagnen, så jag tänkte att när maten är klar så går jag till öppna förskolan så får hon vakna när hon vaknar. Jag har gjort egna köttbullar och sötpotatis-stavar som står i ugnen, så det får vi packa med oss. Leona föredrar nu att äta själv med händerna så puréer går inte hem just nu.

Puss!





EN DAG I SIMHALLEN

Jag förstår inte hur alla andra mammor hinner blogga för jag hinner verkligen inte. Eller kanske om jag skulle skippa att ta tag i hushållssysslor medans L sover, men jag prioriterar en tom vask och rena kläder framför att sätta mig framför datorn... tyvärr. För det är ju så mycket roligare än att städa. Jag får nog skylla på att L sover rätt dåligt. När jag lägger henne för natten så vaknar hon 1-4 gånger innan jag går och lägger mig, så det blir inte mycket tid över till annat än det nödvändigaste. Så ser man på instagram att alla andra mammor "bloggen är uppdaterad med MASSOR av nya inlägg". HUR HINNER NI?! Vill jättegärna veta, för vill vara lika effektiva som er. Ärligt alltså. What's your secret? 

Idag har vi haft en jättebra dag, jag och Leonis. Vi har tillbringat dagen i simhallen, äntligen! Vi har inte varit där på två månader, så vi hade en liten tjej som var riktigt glad över att vara tillbaka. Herregud vad hon älskar att bada! "ja, hon är ju inte ett dugg rädd för vatten kan man väl säga" sa en pappa i vattnet idag. Nej, det har han rätt i. Vattnet gick precis upp till hakan när hon stod på alla fyra så hon kunde krypa runt där och ville då gärna krypa med munnen öppen. Det är ju rätt roligt att få vatten i munnen. 

Nu börjar klockan dra iväg, så nu är det dags att påbörja min kvällsrutin - glo på youtube tills jag somnar. Imorgon väntar en dag i Mall of Scandinavia med en mammakompis. Godnatt!

4 månader vs. 9 månader

3 ÅR TILLSAMMANS

Vi har råkat ut för ännu en förkylning här hemma. Leona blev smittad förra torsdagen av en pojke på öppna förskolan. Jag kan verkligen inte förstå varför man inte stannar hemma tills alla är friska. Hur svårt ska det vara? Jag kan lova att det är föräldrarna som är så rastlösa att dom tar en chansning och går i alla fall. 
Leona är inte frisk än. Hon snorar och hostar fortfarande som om det vore dag 1 och nu har även jag hakat på. I natt trodde jag att min hals skulle explodera. Åh, vill bara att vi blir friska nu! Vi har varit hemma sedan i söndags, så det börjar bli pretty tråkigt. Man börjar klättra lite på väggarna. Jag har till och med möblerat om i sovrummet i brist på annat att göra. 

Igår firade jag och J 3 år tillsammans. Eller aa, han tycker att vi har varit ett par mycket längre. Men ni vet, man säger ju inte "NU är vi tillsammans". Eller inte vi i alla fall, utan man träffas och kommer till slut till den punkten där båda vet att man är tillsammans men ingen säger det högt. Så vi diskuterade det ett par månader in i vårat förhållande om vilket datum vi blev tillsammans, för jag är ju en sådan person som gärna vill ha ett datum. Lite fjantigt kanske, vad vet jag men sådan är jag. Då sa jag "men 1 februari låter väl bra?" och han var lite skeptisk och tyckte väl att vi var ett par innan det, men det fick bli vårat datum.
J slutade tidigare från jobbet igår för att komma hem och äta middag tillsammans med oss. Grillad kyckling och hasselbackspotatis stod serverad när han kom hem. Jag hade även bakat chokladbollar med frukt till efterrätt. Chokladbollarna blev jättegoda! Dom är utan gluten, ägg, mjölk och vitt socker. Jag hittade receptet på en blogg som jag tyvärr inte hittar tillbaka till nu. Rekommenderar verkligen dessa om man vill ha ett lite nyttigare alternativ.

Veganska chokladbollar
10 färska & urkärnade dadlar
1 dl osötat jordnötssmör
1,5 msk kakao
1 matsked honung
1 matsked vatten
Kokos att rulla dom i.

Mixa ihop alla ingredienser och rulla dom sedan i kokosen. 




9 MÅNADER

Kan ni fatta att min lilla stjärna blir 9 månader idag!! Det är ju helt insane! 9 månader i magen och nu 9 månader utanför. Helt fantastiskt. Tänk 9 månader inte är speciellt länge, men ändå känns det som att vi aldrig har varit utan henne. Som att livet innan hon kom inte existerar.

Jag vet inte vart tiden har tagit vägen. Snart dags för 1-årskalas liksom. Numera pratar hon på för fullt. Så himla gulligt när hon frågar någonting. Något som inte riktigt går att tyda, men jag svarar alltid "ja" eller "vad säger du?" ändå. För att vara trevlig. Man hör på hennes tonfall hur hon ställer en fråga och så ser hon jätte frågande ut. Ibland höjer hon dessutom på ett ögonbryn. Som att hon tycker något är väldigt konstigt.
That moment när man inser att hon förstår mer än vad man tror. Där har jag VERKLIGEN  inte hängt med. Hon förstår bland annat att hon heter Leona, "kom, följ efter mig", "vill du bada?", "vill du se Babblarna?" and so on. Så fort jag frågar om hon vill se Babblarna så lyser hela hon upp och börjar direkt "babababaabaa". Dom där Babblarna alltså, vilka hjältar!
Hon har även lärt sig att ta sig fram på fötterna istället för knäna när hon kryper. Som en spindel. Detta gör hon mestadels bara när hon ska gå över en tröskel. Då kryper hon som vanligt fram till tröskeln, stannar till, tar sig upp på fötter för att gå över tröskeln och sen kryper vidare. Vilket geni!

Så med detta sagt så har vi numera en 9 månaders hemma som lär sig något nytt varje dag. En magisk tid. Jag ser fram emot att stå vid hennes sida och följa hennes utveckling för resten av mitt liv.

NÄR SÖMNEN INTE ÄR PÅ TOPP

Alltså hur gott är det inte med smörgåstårta? Jag har precis vräkt i mig gårdagens smörgåstårta som jag fick med mig hem från mamma. Det finns ingen i hela världen som gör lika god smörgåstårta som min mamma. Jag lovar. Så gott att jag istället för dela den rätt så stora biten på två tog hela och sitter här nu och är alldeles för mätt. EDIT: Påbörjade det här inlägget vid 12-tiden på dagen. Sitter alltså inte och äter smörgåstårta nu, hehe.

I natt har Leona sovit så dåligt! Hon har vaknat en gång i timmen, ibland två. Jag börjar nu fundera på om det är nya tänder på g för hennes sovmönster börjar mer och mer likna det hon hade när hennes första tänder var på väg. Jag är livrädd att det ska bli lika hemskt som det var då. Sömnen var USEL (usel är nog bara förnamnet) för oss alla och hela dagarna gick man runt som en zombie. Helt otroligt hur man överlevde dagarna. Vilka superpowers man sitter på när man tänker efter. 
Jag hade ställt klockan på 08.30 idag för att jag skulle komma iväg på ett träningspass. Yes, ni läste rätt! Jag har äntligen kommit igång med träningen. Bättre sent än aldrig. Jag är en av dessa typiska nyårstöntar som har "börja träna" som sitt nyårslöfte. Skillnaden mellan mig och nyårstöntarna är att jag absolut inte får sluta träna efter en månad. Jag har signat upp mig på 1 år, så jag har lovat J att inte lägga av så jag har inget val. Vem orkar höra "det var ju som när du skulle börja träna och slutade efter 3 veckor"? För tro mig... det skulle jag få höra resten av mitt liv. NÅVÄL... åter till saken. Eftersom att natten blev som den blev med Leonas dåliga sömn så var jag helt DÖD när klockan ringde. 
- Jag tror fan inte att jag orkar träna idag, säger jag till J.
- Det kommer kännas mycket bättre när du väl har tagit dig dit, svarar han. 

Han har ju rätt. Det gör det alltid! Det är egentligen bara jobbigt att ta sig upp ur sängen, sen piggnar man ju alltid till. Så jag tog mig upp till slut, men då var tiden knapp så jag fick göra en snabb frukost till mig och Leona, skynda på med kläderna och allt annat som skulle fixas. Jag springer mot tunnelbanan och ser på skylten att det är 6 minuter kvar tills den går. Nu tänker ni väl "då hinner du ju gott och väl". Det är inte så säkert ska ni veta. När man kommer med barnvagn så måste man alltid lägga på ett par minuter. Har du otur så är hissen på väg ner när du kommer så du måste vänta på att den åker heeeela vägen ned i 1 km/h flera km ned. Sedan ska den hela vägen upp igen för att plocka upp dig och sedan heeeela vägen ned igen. Det tar tid! Varför skriver jag en bok om det här? 
I alla fall... när jag väl kommer fram, alldeles stressad så ser jag att BÅDA rulltrapporna som går ned är ur funktion OCH hissen. Jag kommer alltså inte ned. Så det var bara att vända och gå hem igen. Då kunde man ju lika gärna ha legat kvar i sängen och fått sig lite extra sömn. Men om man ska försöka se det positivt så är det ju riktigt skönt att komma upp i tid och vi hann dessutom hänga på öppna förskolan 1,5 timme istället. Perfekt! 

Det var min morgon det! Godnatt på er.


Matdöden
Gårdagens Leonis innan läggdags

Dagens Leonis. Superglad som vanligt <3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

UTVECKLINGSFAS OCH KLAPPA HÄNDERNA

Nu är vi precis hemkomna från kalas nummer 1/2 för denna helg. Idag har vi firat min farfar som fyllde 65 år nu i veckan och imorgon ska vi fira min mamma som fyller år idag. Grattis mamma

Nu sitter jag i stort sett bara och väntar på att Leona ska vakna så jag kan flytta över henne från vagnen till sängen. Hon är för tillfället i en utvecklingsfas just nu så sömnen är inte den bästa. När man lägger henne för natten som brukar vara runt 20.00 så vaknar hon hela tiden fram tills att vi går och lägger oss. Då kan hon sova ett par timmar och från 03-04 tiden vaknar hon en gång i timmen vissa nätter och ibland lite färre. Jag får vara glad att hon somnar om på bara någon minut varje gång. 
Aptiten ska dessutom bli dålig i denna utvecklingsfas vilket hon också har och att den föräldern som är hemma är den enda som funkar och så är det V E R K L I G E N just nu. Hon är SÅ mammig! Dock så börjar det bli bättre, men vissa dagar så började Leona grina bara hon trodde att J skulle plocka upp henne. Samma på nätterna när J går in till henne när hon vaknat... hon GALLSKRIKER, men så fort jag tar henne så blir hon helt tyst. Hon klänger på mig konstant och ska alltid klättra på mig. När man sitter på golvet så kommer hon och attackerar mig med klätter och kläng. Supergulligt vissa gånger, men ibland väldigt krävande när man försöker få något gjort.

En annan fun fact a la Leonis är att hon äntligen har lärt sig att klappa händerna. Hon klurade ut det förra helgen och sedan dess har hon klappat händena NON STOP. Hon är så stolt att hon kan göra det, så hon gör det konstant.
Förra söndagen så var jag inne i badrummet och skulle sortera tvätt och J låg inne i vardagsrummet. Hon ville jättegärna visa oss hur duktig hon var så hon kröp först till mig, tittade fram bakom dörren, satte sig och klappade händerna. Då ville hon att även jag skulle klappa som "åh vad duktig du var nu". Sedan kröp hon till J, satte sig någon meter ifrån honom och klappade händerna. Och så här höll hon på huuuuur länge som helst och det var supergulligt! Min älskade lilla tjej vad du börjar bli stor.

Ps. L vaknade under tiden jag skrev inlägget. Vi var egentligen hemma runt 21-tiden. Nu förstår jag inte varför jag ens tillägger detta...

Dagens bus



ÅR 2016

Ojojoj mitt första inlägg för i år. Tänk att det nu är 2017. Känns som vi nyligen gick in i 2016 som nyfikna blivande föräldrar, lyckliga och med en liten Leonis i magen. Men det är faktiskt ett helt år sedan. 365 dagar sedan för att vara exakt. Nu står vi här med världens mest underbara dotter som har tagit oss med storm och ännu mer lyckligare än vad vi var då. Hur det ens kunde vara möjligt.
2016 var ett helt fantastiskt år. Vi fick efter 9 månaders väntan äntligen träffa våran dotter. Bara det är ju helt fantastiskt och sätter år 2016 på en överlägsen första plats på världens-bästa-år-lista. Vi var med om en helt otrolig förlossning (för er som inte har läst den, här har ni DEL 1 och DEL 2). En förlossning som vi i våran vildaste fantasi aldrig kunde ha föreställt oss. Så under 2016 levde vi större delen i en bebis-bubbla. En bebis-bubbla utan dess like. En bebis-bubbla som svävade på rosa moln i ett godisland. Ungefär så. Så underbart var/är det. Ni som vet, ni vet vilken känsla jag försöker beskriva.
Vi har med andra ord haft ett helt underbart år där jag har fått uppleva så mycket tillsammans med min lilla familj. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och har utvecklats så enormt mycket. Jag har blivit mamma! Herregud. Jag är en mamma. En bättre titel kan man ju inte få.

MEN på 365 dagar kan det hända VÄLDIGT mycket. För våran del var mestadels av året helt fantastiskt, men sedan hände det som absolut inte får hända. En familjemedlem fick lämna oss alldeles för tidigt. Smärtan går inte ens beskriva och än idag kan jag fortfarande inte tänka på att hon är borta utan att bli gråtfärdig. Jag har haft väldigt svårt att bearbeta detta ska ni veta. Jag tror inte ens människor i min närhet har förstått HUR tufft jag har haft det med att acceptera hennes bortgång, för jag pratar inte om det. Jag kan inte prata om det. Jag vet inte hur man hanterar döden. Hur man bearbetar en bortgång. Det har nästan aldrig hänt mig tidigare. Jag försöker ta mig igenom det genom att inte tänka på det. Jag tror att det är fel. Jag tror man ska tänka på det, inse vad som hänt och ta sig igenom det. Men jag kan ju inte inse. Jag kan inte acceptera det och därav inte ta mig igenom det. Just nu ligger det molnet bara och svävar och så fort jag kommer i kontakt med det molnet så viftar jag bort det. Vad håller jag på med? Det är ju som att göra att hon aldrig har existerat. Hur hemskt är inte det? 
Det är något jag ska jobba med under detta år. Ett av mina nyårslöften. Bearbeta Lillis bortgång och hylla dom 10 åren hon fick på denna jord istället för att borsta det under mattan för att slippa känna smärta. Jag vill kunna tänka på henne och le. Minnas allt det fina.

Från dagens förmiddagsnap.

VÄRLDENS BÄSTA 2016

Är det bara jag som tycker att december bara flög förbi? Tycker att vi precis firade första advent och helt plötsligt var det julafton. Jag var så inställd på att det var så länge kvar. Kom på mig själv att skjuta upp saker och ting, som till exempel att slå in julklappar - "Jag gör det när det börjar närma sig julafton" och så var det bara tre dagar kvar. Det var så mycket som jag inte hann med nu när jag tänker efter. Hann inte njuta som mycket som jag egentligen önskat av allt det mysiga som kommer med december. 

Vi hade i alla fall en jättemysig julafton! Leonas första julafton och vår allra första julafton som familj. Hon har blivit SÅ bortskämd och fått så himla många julklappar av alla. Vi är så tacksamma för allt hon (och jag och J såklart) har fått och för alla fina människor som hon har runt omkring sig. Det är helt otroligt vilken fin familj och vilka vänner vi har. Herregud vad Leona kommer känna sig trygg och älskad när hon växer upp. 

Imorgon är det sista dagen som 2016 har att erbjuda. Världens bästa 2016! Jag kan inte annat än le och känna mig så lyckligt lottad. Vi vinkar hej då till året som varit och ser fram emot 2017. Frågan är bara hur i helvete vi ska kunna toppa 2016?!





Haha alltså den här bilden. Kolla hennes ben! Verkligen posera när kameran kommer fram.

PLANER OCH FUNDERINGAR

Veckans planer:

Måndag - Planerna var lika med noll idag. Leonas förkylning vill inte ge sig, så vi har stannat hemma idag i hopp om att hon ska bli frisk snabbare.
Tisdag och onsdag - Inga planer. Har en del ärenden att ta tag i innan julafton, så beroende på hur Leona mår så kanske vi kan få in det här någonstans. I hope.
Torsdag - Babysim och fotovisning. Jag vet inte om jag berättade för er att vi var och fotograferade oss förra söndagen. Familjefoton och porträtt på Leona. Alltså jag var såååå himla nöjd när jag gick därifrån. Nästan lite väl nöjd vilket kommer bli SUPERJOBBIGT på denna fotovisning när vi då ska välja vilka bilder vi vill köpa. Kommer ju vilja köpa alla, men det kommer inte min plånbok vilja. 
Fredag - Min bror och mamma kommer hem till oss för en mini-julafton. Mamma med sambo kommer nog rätt tidigt, så då ska vi passa på att hälsa på mormor. Sedan blir det god middag här hemma, göra julskinka och paketöppning. Kommer bli supermysigt!
Lördag - JULAFTON, YEY! Vi kommer att fira jul hemma hos min farmor och farfar där även min bror och pappa kommer vara. Jag verkligen ÄLSKAR denna dag och ännu mer nu när man har en egen liten familj. Ska bli så himla kul att se Leona öppna alla sina julklappar. Dock så tror jag att hon kommer gilla pappret/kartongerna mer än själva innehållet haha!
Söndag - Inga planer. Måste prata med J och se om vi ska fira med hans mamma här kanske. Hmm...

 

Dagens funderingar:

  • Jag undrar hur många gånger man kan byta en och samma vara. Vi köpte ett duschmunstycke för några månader sedan som gick sönder nu i somras. Då åkte jag tillbaka och bytte den. Nu för någon vecka sedan gick den sönder igen, på exakt samma sätt. 
    Nu är frågan... kan man byta den ännu en gång eller måste man köpa en ny? Man är ju dum om man köper en likadan, eller hur?
  • Varför tror folk att man går under jorden för att man har skaffat barn? Tro mig... vi kan faktiskt umgås även fast jag har blivit mamma, jag lovar! Snark...

MAMMALIVET

Klockan är i skrivande stund 00.42 och här sitter jag på vardagsrumsgolvet med en svart ansiktsmask och färg i håret. Det är så här mammalivet ser ut. Jag skjuter upp allt till kvällen, efter Lillan har somnat så man kan göra det i lugn och ro. När kvällen väl kommer är man rätt slut och inser att sitta i soffan och slöglo på telefonen är mycket mer lockande än att ta tag i disken eller hänga upp tvätten. 
Men nu kände jag att mitt hår behövde en makeover och mitt ansikte behövde lite kärlek, så då får jag sitta här medans mina hjärtan snarkar för fullt inne i sovrummet. Avis? Ja, det kan man väl säga. Nu hoppas jag verkligen att det blir något av den här färgen. Behöver ljusa upp det!

Annars då? I går åt J julbord med jobbet så jag och Leona åkte hem till min farmor och farfar och mös där hela dagen/kvällen. Så tråkigt att bara sitta hemma. Det känns som att det är det enda vi har gjort senaste veckorna pga. alla sjukdomar Leonis har åkt på. Jag tror vi är inne på fjärde veckan i rad med något. Förkylning, feber, magsjuka... you name it. Hon har åkt på ALLT!
Idag åkte vi iväg en snabbis och köpte julgran och handlade hem mat. Alltså vi fick tag i en så fin gran! Den saknar dock kulor och stjärna för tillfället, så än får ni ingen bild. Men J ska ta hem en massa kulor på måndag, så då kommer den bli superfin!
Vi kör på riktig gran. Min familj har alltid haft riktig gran, så jag är liksom van vid det. Luktar ju så otroligt gott också med en riktig. Ett minus för allt barrande, men det kan jag ta. Eller snarare, min dammsugare kan ta det.

Nej, nu måste jag tvätta ur hårfärgen. Hörs på måndag igen! Godnatt.

Gårdagens Leonis



 

EN GRYM RABATTKOD

I samarbete med Twistshake har jag fått möjligheten att dela med mig av en rabattkod till alla mina läsare som ger er 30% (!!) på hela deras sortiment. Rabattkoden är sandraosorio30 och gäller december ut. Så om ni någon gång har funderat på införskaffa en av deras snygga flaskor så bör ni passa på nu. 

1 YEAR AGO

Idag är det exakt ett år sedan vi fick reda på att vi väntade en flicka. Vi fick dessutom ett litet smakprov på hur hon såg ut. ALLTSÅ FATTAR NI ATT DET DÄR ÄR LEONA?! Tänk HUR liten hon var där! Har för mig att jag var i vecka 21 där.
Minns hur lyckliga vi var när vi åkte därifrån och den där pirriga känslan i magen när man fått se sin lilla skatt live. Bästa känslan i världen... efter att man faktiskt har fött henne och fått upp henne på bröstet såklart (magen i mitt fall, då navelsträngen inte var tillräckligt lång för att hon skulle nå upp till mitt bröst).