Sandra - Mamma till Leona

FÖRSTA LUCIATÅGET

Leonas första luciatåg - CHECK! Finns det något bättre än alla first-timer? Nej, det gör fan inte det. Första leendet, första tanden, första julen, första bajset... Alltså ALLT verkligen! Eller njae, inte tråkigheter såklart. Allt som Leona får uppleva för första gången är så speciellt för mig och jag vill göra varje ögonblick så minnesvärt som det bara går.
Hon var i alla fall världens sötaste lilla tomtegumma (haha, tomtegumma). Så otroligt söt i sin klänning och sin lilla mössa. Hon älskar sångstunder så hon ville gärna stå upp och hoppa upp och ned. Dansar eller diggar vet jag inte riktigt, men det är urgulligt!

Att stå är det som är roligast just nu. Ska man försöka sätta henne ned på t.ex. golvet för att klä på henne så gör hon 'pinnen', spänner hela kroppen raklång för att försöka komma upp på fötter. "Jag är för stor för att sitta, jag vill stå!".
Jag kan verkligen inte förstå hur hon blev så stor så himla fort? Hur är det möjligt att tiden kan gå så fort? Samtidigt som det är så himla kul att följa hennes utveckling så får jag även lite ångest över att det går alldeles för fort. And I knooooow, att jag skriver om det här med tiden allt för ofta, men vet ni? Jag nojar över det allt för ofta också.
Jag vill aldrig  att hon ska växa upp! Aldrig börja på dagis. Aldrig börja i skolan. Aldrig bli tonåring. Aldrig flytta hemifrån. Aldrig bli vuxen. Jag vill ha min bebis för alltid. Ibland är jag rädd att jag nojar FÖR mycket inför den dagen hon ska börja på dagis att jag glömmer att leva i nuet och bara njuta av tiden. Försöker slå mig själv på fingrarna. Sluta nu.



Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas