Sandra - Mamma till Leona

HON KRYPER!

Alltså vet ni? Leona har äntligen lärt sig att krypa! Hon har ju länge kunnat ta sig fram, väldigt fort dessutom, genom att åla sig fram. Hon ligger helt platt på mage och drar sig fram med armar och ben.
Jag sa för ca en vecka sedan att hon väldigt väldigt snart kommer knäcka koden och det gjorde hon ikväll. Hon har länge stått på knä och verkligen försökt ta sig fram, men hon har inte riktigt fattat hur hon ska få fram benen... till i förrgår. Då lyckades hon ta sig fram två steg på knä. Men ikväll kröp hon som om hon har krupit hela sitt liv. Helt plötsligt så kröp hon! Hur otroligt är inte det?! Att bara helt plötsligt kunna det.  Alltså mitt mammahjärta dog! Jag gapa och skrek helt förtvivlat (av lycka givetvis) och sprang och hämtade kameran. Crazy mama, I know.
När jag hade lugnat ner mig lite så satt jag där på golvet och bara stirra på henne när hon kröp runt i vardagsrummet, fram till tvbänken, ställde sig upp på knä och kollade vad som fanns på bänken. Då tänkte jag att HERREGUD vad jag är stolt! Jag har nyss beskådat min dotters första kryp och hon har på bara några dagar vuxit (inte storleksmässigt) och lärt sig SÅ mycket bara senaste veckan.
Hon börjar kännas som en riktig människa nu. Kanske låter konstigt, vadå som en människa? Hon är ju en människa. Ja, jag vet. Men från att ha varit i sin egna lilla bebisvärld så har hon nu blivit mycket mer med i våran värld. Vet inte om ni förstår vad jag menar. Men nu är hon verkligen med på noterna. Man kan nu prata med henne och hon förstår. Hon förstår när man ropar på henne, hon förstår och härmar när man ber henne säga "mamma" och "pappa". Mest "pappa". Då låter det ungefär så här "ba ba ba ba". Hon förstår "aja baja" och "kom". Alltså listan kan göras såååå lång med allt hon har lärt sig på bara några veckor. Nu är det bara en tidsfråga innan hon springer omkring själv. Hon går ju för fullt redan nu (med stöd såklart). Så fort man gör handen tillgänglig så tar hon tag i den för att ta sig upp på fötter så hon kan stå och gå. Standard är ju när jag sitter på golvet, så ålar hon sig alltid fram till mig jätteivrigt och börjar klättra på mig. Hon använder mig som stöd.

Åh som ni kanske märker så är jag så himla stolt! Jag kan fortsätta att skriva i timmar om allt hon gör. En inblick i vår vardag. Men ingen skulle nog orka läsa det. Eller jo... typ min mamma och farmor typ. 


Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas