Sandra - Mamma till Leona

FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE DEL 1

Precis när vi skulle gå och lägga oss (natten mellan söndag och måndag) så fick jag ont i magen... igen! Ni som läser bloggen vet att jag ofta fick bosätta mig i duschen sista veckan som gravid då jag ofta fick ont i magen eller blev illamående. Jag hoppade som vanligt in i duschen och satt där i ca 1,5 timme. När klockan blev två gav jag upp och gick och la mig i sängen för att försöka somna i alla fall.
Vid halv 3 började magen kännas igen, fast på ett helt annat sätt. Som en molande mensvärk som kom och försvann. "Shit, det här måste vara värkar!" tänkte jag. Efter att känt ett par värkar hoppade jag in i duschen igen och där satt jag och tog emot värk efter värk till klockan 05, då förflytta jag mig till soffan. Kom då på att jag behövde hålla koll på hur ofta värkarna kom, så laddade ned en app som hjälpte mig att hålla koll på dom.

Jag var så himla trött! Så trött att jag somnade mellan varje värk. Så fort en ny var på väg vaknade jag till och så fort den försvann så somna jag om. Att somna var väl att ta i, men hamnade i det här stadiet precis när man kopplas bort, på väg in i sömn

Efter att ha försökt komma till "ro" i soffan utan framgång hoppade jag in i duschen igen och där satt jag från ca 05.30 till 14.00 med en paus på ca 20 min när J skulle vakna. Självklart skulle en mattläggare komma kl. 08 just den dagen. Låg i duschen och kämpade med värkarna och hör hur han knackar på dörren men hör aldrig att någon öppnar. J vaknar varken av knackningarna eller av att telefonen ringer. Jag får kämpa mig upp för att väcka honom och känner då en sådan avundsjuka på att han kunde ligga och sova helt ostört (han var alltså helt ovetandes om att värkarna hade satt igång). Jag hade i det tillfället kunnat göra A L L T för att få sova bara 30 min utan värkar.

Här vill jag passa på att ge en stoooooor tumme upp till 'föda utan rädsla'. Herregud vad mycket hjälp jag fick av den! En bok som hjälpte mig att samarbeta med kroppen istället för att sätta stopp för processen. Låter jättetöntigt, jag vet men herregud vad den inställningen hjälpte! Jag var så fast besluten om att jag ville underlätta hela förloppet att jag lyckades slappna av i nästan varenda värk. Jag försökte endast tänka på hur långt jag hade kommit och inte hur långt jag hade kvar. Denna bok borde vara ett måste för alla gravida!

 
Efter att ha suttit i alla möjliga ställningar varvat med att ha legat så gott jag kunnat i totalt 11,5 timmar i badkaret så gick det inte mer. Jag tog mig in till sovrummet i hopp om att få ligga mer bekvämt och då kom dom... det här med att slappna av och andas lugnt fanns inte längre. Jag gjorde allt som man inte ska göra. Jag spände mig mer än en bodybuilder, höll andan och spände hela ansiktet till ett russin. Tror jag klarade 3 av dessa brutala värkar i sängen och tog mig sedan in i badrummet igen av någon anledning. Tog ytterligare 2 värkar till där inne och minns bara att jag stod och stampade och rev mig i svanken för att fokusera på något annat än smärtan från värken.
Min enda tanke här var "nu åker jag fan in så jag kan få en fet spruta med epidural" och då gick jag ut och sa till J att ringa förlossningen. Här var mina värkar täta och långa vilket J förklarade för barnmorskan som svarade. Hon envisades att prata med mig, vilket jag inte kunde. Hann knappt andas mellan värkarna och att då behöva svara på en massa frågor som J kunde göra åt mig fanns inte.
När hon efter tredje gången frågar om hon får prata med mig så blev jag så förbannad och tog telefonen. "Hur mår du?" är det första hon frågar mig. Att få den frågan när man ringer in till förlossningen med en smärta som inte ens i närheten går att beskriva, fick mig att vilja kasta telefonen i väggen som svar. "Ja... inte så bra!" fick jag ur mig. 

- Känner du att du skulle vilja komma in?
- Ehm... ja!
- Okej... *tyst ett par sekunder* Ni kan få komma in så undersöker vi dig, men ni får vara beredda på att ni kanske får åka hem igen om det inte har satts igång.

Det sket jag i. Ville bara bli undersökt för att få veta hur öppen jag var. J började fixa med det sista medans jag försökte klä på mig. När jag går runt för att hitta ett par byxor så får jag ett enormt tryck nedåt. Av ren reflex låser jag in mig på toaletten och precis när jag ska sätta mig på toaletten så gick vattnet. Jag bara står där helt chockad och stirrar på pölen jag nyss fått ur mig och reagerade på att det var blod i vattnet. "Det kommer vatten med blod i!" skriker jag. Han ringer in igen och dom säger att det är helt normalt och att dom börjar förbereda ett rum åt oss.

To be continued...

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas