Sandra - Mamma till Leona

NÄR SÖMNEN INTE ÄR PÅ TOPP

Alltså hur gott är det inte med smörgåstårta? Jag har precis vräkt i mig gårdagens smörgåstårta som jag fick med mig hem från mamma. Det finns ingen i hela världen som gör lika god smörgåstårta som min mamma. Jag lovar. Så gott att jag istället för dela den rätt så stora biten på två tog hela och sitter här nu och är alldeles för mätt. EDIT: Påbörjade det här inlägget vid 12-tiden på dagen. Sitter alltså inte och äter smörgåstårta nu, hehe.

I natt har Leona sovit så dåligt! Hon har vaknat en gång i timmen, ibland två. Jag börjar nu fundera på om det är nya tänder på g för hennes sovmönster börjar mer och mer likna det hon hade när hennes första tänder var på väg. Jag är livrädd att det ska bli lika hemskt som det var då. Sömnen var USEL (usel är nog bara förnamnet) för oss alla och hela dagarna gick man runt som en zombie. Helt otroligt hur man överlevde dagarna. Vilka superpowers man sitter på när man tänker efter. 
Jag hade ställt klockan på 08.30 idag för att jag skulle komma iväg på ett träningspass. Yes, ni läste rätt! Jag har äntligen kommit igång med träningen. Bättre sent än aldrig. Jag är en av dessa typiska nyårstöntar som har "börja träna" som sitt nyårslöfte. Skillnaden mellan mig och nyårstöntarna är att jag absolut inte får sluta träna efter en månad. Jag har signat upp mig på 1 år, så jag har lovat J att inte lägga av så jag har inget val. Vem orkar höra "det var ju som när du skulle börja träna och slutade efter 3 veckor"? För tro mig... det skulle jag få höra resten av mitt liv. NÅVÄL... åter till saken. Eftersom att natten blev som den blev med Leonas dåliga sömn så var jag helt DÖD när klockan ringde. 
- Jag tror fan inte att jag orkar träna idag, säger jag till J.
- Det kommer kännas mycket bättre när du väl har tagit dig dit, svarar han. 

Han har ju rätt. Det gör det alltid! Det är egentligen bara jobbigt att ta sig upp ur sängen, sen piggnar man ju alltid till. Så jag tog mig upp till slut, men då var tiden knapp så jag fick göra en snabb frukost till mig och Leona, skynda på med kläderna och allt annat som skulle fixas. Jag springer mot tunnelbanan och ser på skylten att det är 6 minuter kvar tills den går. Nu tänker ni väl "då hinner du ju gott och väl". Det är inte så säkert ska ni veta. När man kommer med barnvagn så måste man alltid lägga på ett par minuter. Har du otur så är hissen på väg ner när du kommer så du måste vänta på att den åker heeeela vägen ned i 1 km/h flera km ned. Sedan ska den hela vägen upp igen för att plocka upp dig och sedan heeeela vägen ned igen. Det tar tid! Varför skriver jag en bok om det här? 
I alla fall... när jag väl kommer fram, alldeles stressad så ser jag att BÅDA rulltrapporna som går ned är ur funktion OCH hissen. Jag kommer alltså inte ned. Så det var bara att vända och gå hem igen. Då kunde man ju lika gärna ha legat kvar i sängen och fått sig lite extra sömn. Men om man ska försöka se det positivt så är det ju riktigt skönt att komma upp i tid och vi hann dessutom hänga på öppna förskolan 1,5 timme istället. Perfekt! 

Det var min morgon det! Godnatt på er.


Matdöden
Gårdagens Leonis innan läggdags

Dagens Leonis. Superglad som vanligt <3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas